Robotlagarna enligt Asimov

Ibland kan jag inte låta bli att fundera på vad framtiden har att erbjuda i form av robotik. Än så länge är Robotarna vi möter i filmens värld betydligt mer avancerade (och ibland coolare) än de robotar vi har tillgång till nu. Men så är det väl ofta med film, allt är större, bättre eller farligare.

Författaren Isaac Asimov tänkte sig att vi i framtiden skulle behöva bygga i en "känsla" för rätt och fel i robotarna. Han utformade de tre robotlagarna:

1. En robot får inte skada en människa, eller genom att inte ingripa tillåta att en människa kommer till skada.
2. En robot måste lyda de kommandon en människa ger den så länge inte dessa kommandon strider mot första lagen.
3. (även kallade nollte lagen) En robot får inte skada mänskligheten, eller genom att inte ingripa tillåta att mänskligheten kommer till skada.

Dessa lagar är till för ett slags tanke experiment mer än tillämpad praxis. Det väcker intressanta filosofiska frågor anser jag. Ett exempel är problemet med att en robot arbetar i en fabrik där det tillverkas tobak, vapen etc. Detta gör att den lyder under andra lagen men bryter mot den första.

Jag bjuder på några tankar runt dessa lagar.
Vad betyder det att skada? Får en robot verbalt förolämpa en människa?
Vad är en människa och var går gränsen? I framtiden kanske det finns perfekta androider, hur ska roboten kunna veta att det är en robot? I framtiden kanske det finns mycket avancerade hjälpmedel som exempelvis hjälper förlamade att gå obehindrat. Amputerade kanske har robot händer, armar eller ben gjorda av elektronik. Vi kan kalla dem cyborgs. Är man då människa eller robot? Vad definierar en människa?

Frågan är om robotarna verkligen kommer bli mer lika oss eller om det är vi som kommer att bli mer lika de robotar vi drömmer om. Redan nu finns det människor som opererat in cybernetiska implantat för att kunna ingå i de elektroniska system som omger dem. Kevin Warvick professor i England är ett bra exempel på detta. 1998 opererade han in ett chip i sin arm. Detta chip fungerade så att det låste upp de dörrar som Warvick befann sig vid. Ljuset i rummen tändes och datorn slogs i gång då han satte sig vid sitt skrivbord. 2001 opererade Warvick in ett nytt chip. Detta läste av nervimpulserna i hans arm och skickade dem till en dator. Han fru opererade också in ett chip av detta slag. De kunde nu skicka impulser till varandra och på så sätt kunde Warvick eller hans fru "tvinga" den andra att röra på armen genom att själva rör sin arm.......

Vill du veta mer om robotlagarna så finns Asimovs bok Jag, robot ( eng I, Robot) tillgänglig på bibliotek och bokhandlare. Den finns även i filmad version




/Ulrika